Dance with me. What, here? Here.

Men satan, har kärlek osv blivit en gammal Youtube-blogg tänker ni. ”Ingalunda!” vill jag utropa, men den här veckan får det helt enkelt bli som det blir. En anledning till tv-klipphetsen är det näst intill kompletta semester-mode som infunnit sig (ett dygn kvar till Gotlandsbåten) och en annan är att det faktiskt ÄR för lite musik här. Så nu listar vi de tio hetaste kärlekslåtarna. Är ni med? Ville inleda med den här men kan inte bädda in det bästa klippet – så ni får den i annan version nedan. Kom ihåg, heta. Så, lista!

”Press 2 to escape”

Tjaa. Man kan drömma om en barfotavigsel på en thailändsk strand, ett pampigt kyrkobröllop eller en intim stadshusvigsel. Eller om det här, kanske.

En snart-30-årings surfande

Ett av karaktärsdragen för min ändå ganska blygsamma trettioårskris är att jag då och då, när ingen ser, Youtubar överdådiga, roliga eller bara elaka frierier och får lite gåshud. Ett annat är att jag inte KAN sluta Hemnet-knarka gotlandsgårdar och diverse pensionat som jag tänker att jag ska driva så här på min ålders höst. Nu kan jag av förklarliga skäl inte dela med mig av Hemnetlänkarna, eftersom jag då riskerar att hamna i budgivning mot er och det skulle lägga sordin på stämningen här på bloggen, så jag bjuder på de andra sökresultaten i stället. Vilket väljer ni?

Finns det olika checklistor, eller?

Kom just att tänka på en sak. Ett samtal, rättare sagt, som fördes ganska sent på natten mellan fredag och lördag och som för alla inblandade just då kändes extremt viktigt och mångfacetterat. Och det är det ju, förstås, även om engagemanget tenderar att ta ännu större proportioner just vid de där ”över-en-sista-öl-samtalen”. Vi pratade om barn. Eller, hur man väljer vem man vill bilda familj med. Till saken hör att ingen av oss just då närvarande har barn, än. Tydligt blev dock att det är något alla tänkt på. Vem, när, hur.

– Jag tror inte det viktiga är en kärnfamilj. Det handlar om förebilder. Det viktiga är att man skaffar barn med en bra person, om man sedan är tillsammans eller inte är inte lika viktigt.
– Jag tycker folk tar för lätt på det där. Målet måste ju ändå vara att få barn med den man vill vara med. För barnets och sin egen skull?
– Jag tror att de som bara går på passion och sina egna känslor kanske är de som i större utsträckning skiljer sig sen.
– Jag tror man måste vara jättekär. Man fixar inte den där första perioden annars.

Hur löser man bäst den där stora, viktiga ekvationen?
Man vill välja en person som man tror blir den bästa föräldern. Som man verkligen GILLAR – jag måste citera Halle Berry igen för jag kan inte sluta tänka på hur klokt och sant jag tycker det där är. Som man tror att man kan ha en stabil och god relation till oavsett vad som händer med själva kärleksförhållandet. MEN inte nog med det – man vill välja någon som man är kär i, som kompletterar en, som ger en fjärilar i magen och som står vid ens sida alla bra dagar lika mycket som de dåliga. Som man har ROLIGT med. Kan man få allt? Eller – om inte – vad ska prioriteras? HUR VET MAN?
Jaha. Nähä. Sånt sitter jag och tänker på, med eftermiddagskaffet i näven.

Relationssnack på lunchen #1

”Jag fick precis reda på att en jättebra killkompis till mig har förlovat sig.”
”Va? Vad kul!”
”Ja.. Eller, jag visste inte ens att han hade tjej.”
”Va? Gå direkt till Förlovning utan att passera gå?”
”Tydligen. De hade knappt börjat träffas.”
”Men varför? Vad får man ut av det?”
”Exakt min tanke. Fattar ingenting.”
”Då är det väl lika bra att gifta sig direkt, så man kan ha fest och få presenter?”
”Mm. Men han känns inte ens glad.”
”Du ser. Det måste vara det där med presenterna.”

Vad säger ni, går det inflation i förlovningar? Och – hur snabbt är lagom när det kommer till relationer? Är man modig, romantisk eller naiv om man förlovar sig/skaffar barn/flyttar ihop innan nyförälskelsen ens hunnit nå klimax?