– Ser jag tjock ut i den här? – Ja.

Har ni hört talas om Shane Warne-effekten? Inte jag. Men tydligen går det ut på att en tjej (läs: Liz Hurley) ger sin kille (läs: Shane Warne) en total make-over för att förbättra hans image. Hela sju av tio kvinnor medger att de har gjort det, enligt en brittisk undersökning som Daily Mail skriver om. Klädstil, matvanor, frisyr och livsstil – allt kan tydligen förändras till det bättre. Denna (oklart hur vetenskapliga) slutsats illustreras med ”plufsiga” före-bilder och blankpolerade Dressmaninspirerade efter-bilder på stackars Shane. På listan som redovisas i artikeln, över vad kvinnor ändrar hos sina män, finns allt från att fälla ner toasitsen till personlig hygien, klädsmak och alkoholvanor representerat. Och så jokern förstås, ”nose and ear hair issues”. Men vad säger ni om det här? Har verkligen så många tjejer någon slags besatthet kring att förändra sin kille, kan det inte i så fall också vara tvärtom – eller är det helt enkelt så att man som ny i ett förhållande, oavsett kön, på eget bevåg vill vara fin inför sin kille eller tjej?

Analyze this

Ibland vill man att det man ska säger ska höras av någon annan än den man säger det till. Att någon med kritstrecksrandig ärm ska bryta in precis när man är på väg mot ett högljutt missförstånd, sansat säga ”nej, hon menade inte så, hon sa såhär och det är ju faktiskt precis vad du säger också om du tänker efter”. Att någon ska medla när man är på olika spår, eller på exakt samma spår men på våldsam kollisionskurs. Att någon som man inte har en massa andra trassliga känsloband och mekanismer kring helt opartiskt ska säga ”men du, nu tänker du ju helt åt helvete.” När är det dags att gå dit? Och när är det för sent? Jag har aldrig gått i parterapi. Men jag har många gånger tänkt tanken. Och jag har gått själv, vilket är bland det bästa jag gjort. Men då är det bara sig själv man fokuserar på, och det är något i den där par-biten, att man gör en gemensam ansträngning för att lösa sina problem, som känns fint och klokt. Kompisar till mig gick innan de fick barn, för att känna sig trygga i att de ville samma sak, att de kunde förstå varandras glädje/oro/panik/förväntan inför det där livsomvälvande som väntade. Ett annat par gick efter att de gjort slut, för att kunna ha en bra ex-relation och delad vårdnad. Folk går av en massa olika storlekar på anledningar, uppdagad otrohet, överdrivna bråk om disken. Vad tror ni om parterapi? Har ni gått?

Samtal med CC klockan 21.44

– Vet du vad jag har kommit på? Man behöver inte vara en supermänniska.
– Nej..?
– Så nu vågar jag vara liten och ledsen ibland, och nu kommunicerar vi plötsligt hur mycket som helst. Nästan jobbigt mycket, men vårt förhållande är mycket bättre.
– Han inser att du också behöver en klippa, inte bara vara en själv hela tiden?
– Ja men typ. Alltså, när jag låg sjuk för några veckor sedan sa han ”ta inte det här fel nu men fan vad skönt att få ta hand om dig, du som är så jäkla stark hela tiden” och där låg jag och trodde jag var jobbig som bad honom köpa alvedon.
– Mm, känner igen det..
– Så nu blir det ändring! Nu ska jag försöka lita på honom och våga visa när jag är orolig. Alltså jag tänker inte gå på samma begravning två gånger; antingen går jag och är ledsen och oroar mig över att det kan ta slut och så blir jag jätteledsen när det väl gör det – eller så har jag det bra just nu och blir ledsen sen om jag måste.
– Klokt.
– Mm. Jag ska göra något bra av det här. Det ska vara som en såndär liten tyg-patch som man syr på sin ryggsäck, som det kanske står Funäsdalen på eller nåt, typ ”här har jag varit”, det här är min erfarenhet.
– Det är kanske världens bästa liknelse.
– Mm. Och om det skulle ta slut tänker jag inte släpa runt på massa jobbigt bagage, jag ska bara ta med mig det som jag vill ha och behöver.
– Ja, det andra vill man ju ändå bara checka in eller råka glömma någonstans.
– Precis. Och vad fan, att gå och sucka över allt bagage man tar med sig in i nästa relation… Man packar ju sin jävla väska själv.

Sju meningar om sånt jag undrar

Vad ska vi hitta på med bloggen egentligen? Vilka ämnen vill ni ska tas upp? Vad fattas – vill ni ha mer bilder, mer personligt, mer allmänt, längre texter, kortare inlägg, tips, veckans dejt, frågelåda, bakgrundsmusik (herregud) eller bilder på söta djur som kan ”prata”? Vilka är ni, singlar eller ihop, vad gör ni, var bor ni och vad vill ni prata om? VAD får er att tumma? Sådärja, nu ska jag sätta mig i redaktionens mörkaste vrå och vagga fram och tillbaks av oro inför att det här inlägget kommer stå okommenterat dagen ut. I så fall måste jag ju rimligen radera det.