Tre relationsrullar på en vecka

… och några tillhörande (fullkomligt subjektiva, givetvis) plussättningar.

 

A happy event (Un heureux Evemenement)

På dvd

:+++++:

Bästa på länge, äntligen en lite annorlunda romcom med fokus på rom. Lite svarta kanter och gråt av båda sorter, ni vet.

 

Take this Waltz

På bio

:+++:

Kanske hade vi för höga förväntningar, men känslan efteråt var rakt av treplus. Kanske med en liten förstärkande asterisk efter, för så mycket snyggt förmedlande av känslor (mest ångest). Michelle Williams, förstås. Och Leonard Cohens märgknottrande ”Take this waltz”. Ojämn film.

 

To Rome with love

På bio (Ja! Förhands!)

:+++:

… det här är en trea (satte först en fyra men nej, det kan det inte vara, en trea med förstärkning av frossandet i Rom-miljöer och italienska får det bli). Klev ut ur salongen lika nyförälskad som jag var i den franska huvudstaden efter Midnight in Paris, Woody Allen kan det där. I övrigt spretigt och rörigt, men ändå en må-fint-film där största kärleken blir opersångaren/begravningsentreprenören som bara kan sjunga i duschen.

Om kalla fötter eller ex-spöken eller… Vad tror ni?

”Hur går det med X då?”

”Ja du, det är information jag inte besitter eftersom han skickade ett göra-slut-sms igår kväll.”

”Ett VAD?”

”Mm, så jag ringde upp och frågade om han var tolv år eller vad det var frågan om.”

”Och?”

”Nej, det var typ det här låter kanske konstigt men jag tycker inte vi ska ses mer och jag är attraherad av dig men jag tror inte på oss i längden och så var det inget mer med det.”

”Ingen förklaring?”

”Nä. Men jag hade gärna tagit emot en eftersom vi träffats hela sommaren och han så sent som dagen innan vägrade låta mig stiga upp ur sängen…”

”Inga förhandstecken alltså?”

”Blixt från klar himmel. Från kärlekskvitter till dumpnings-sms på ett dygn.”

”Det måste ju ha hänt något.”

”Mm, men vad?”

”… jag måste fråga på bloggen.”

”Gör det. Men hälsa att jag ändå inte vill ha någon som är så värdelös på att göra slut.”

Googlar ”första dejten”…

… och hamnar på dejtbok.se, vars sajt tydligen är under uppbyggnad (åtminstone uppges det som anledning till att man inte under fliken ”kontakt” kan se vilka som ligger bakom ”tipsen”). Hur som helst, en stilla undran; kan den verkligen ha varit under uppbyggnad sedan femtiotalet? Eller varifrån kommer doften av förlegade ideal? ”Du som man bör stå på dig och betala”, ”ädla riddare”, ”gå hem själv”.
Det är väl precis den här typen av råd (läs: förmaningar) som ökar press och nervositet, som visar att det finns ett ”rätt” sätt att vara – och därmed även ett ”fel”?
Som skrikförmedlar det mesta förutom just ”det är okej att vara precis som du är”, vilket borde vara det allra viktigaste när man ska försöka hitta någon att bli kär i och som förhoppningsvis ska bli kär i en själv för den man är.

Skärmavbild 2012-08-01 kl. 14.47.15.jpg